Erika´s bollplank

Läste i aftonbladet idag om barn som är överviktiga o deras egna berättelser. Om hur dom äter när dom är ledsna. Precis så gör jag. Jag äter när jag är ledsen, besviken, mår dåligt, ja jämt. Ofta i hemlighet. Tror ingen vet hur mycket jag kan få i mig dom ggr jag hetsäter. Vissa dagar får jag inte ner något nyttigt. Då köper jag bara godis o sånt. Mest för att straffa mig själv.

Tragiskt att det är så. Tror det är många många fler än man tror som gör som jag. Till skillnad från många andra så kräks jag inte efteråt. Mår bara ännu sämre efteråt. Har försökt kräkas men har inte den reflexen. Det går bara inte. Ska kanske va glad för det. Egentligen spelar det ingen roll. Det är ett problem hur det än är.

Hon i artikeln skrev oxå om att alltid bli vald sist osv. Det har jag nog aldrig riktigt varit med om. Fast jag var överviktig var jag duktig på sport tex så killarna i klassen valde mig ganska snabbt ändå. Jag var på den tiden orädd för bollar - vilket jag är livrädd för nu - och jag spelade aggressivt. Annat än vissa tjejer som inte vågade vara med i närkamperna. Därför var jag nog ganska poppis på just den punkten. Kanske är det därför jag klarat mig ganska smärtfritt från mobbing. Visst har jag haft mina duster, o det har gjort jävligt ont. Men 9 ggr av 10 så är det tjejer, såna som jag kallade mina kompisar, som mobbade o gick bakom ryggen.

Är nog samma nu. Jag är överviktig och ser väl kanske inte ut som man ska. Men jag utmärker mig på andra sätt. Så folk glömmer nog bort övervikten oftast. På jobbet vet jag att jag jobbar jävligt bra tex. Skulle jag därimot ställas i en kamp inom sporten idag skulle det gå åt helvete. Har inte den minsta lilla kondis o efter 10 steg skulle jag nog dö o få andnöd. Men den biten går ju att göra någonting åt.

Jaja....va bara tvungen att skriva detta när jag såg artikeln. Förmodligen helt osammanhängande eftersom jag skrivt direkt från huvudet. Har nog knappt ens tänkt, fingrarna har skrivit av sig själva.