Hjäääälp!
Har tänkt på tiden precis efter förlossningen. Allting är nytt, man är trött och man har inga rutiner över huvud taget. Då ska det komma massa folk och hälsa på. Jag känner att jag har panik över detta redan nu. De flesta kommer ju komma o vara här någon timma eller några timmar. Bara det kommer förmodligen ta musten ur mig. Allt är så nytt, man vet inte varför barnet skriker och har inte lärt sig hur barnet fungerar. Man har inte hunnit upprätthålla några rutiner och man är helt enkelt inte inne i det för fem öre.
Sen har vi karlns familj. De bor nere i Malmö. Helst vill de komma o hälsa på så fort som möjligt och det kan jag förstå. Men dom kommer ju stanna kvar! De kommer bo här i flera dagar och jag vet inte om jag vill det. Eller jag vill inte! Jag vill ha första tiden för mig själv. Mig, karln och barnet. Ingen annan. Det är otroligt stressande för mig att veta att det kommer bo massa folk här hemma. Det går inte. Jag fixar inte det. O det har ingenting med dom att göra. Jag kommer slänga ut min familj med efter några timmar.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Karln tycker att det är ju jättebra att dom bor här för då kan dom hjälpa till. Nej, nej, nej! Jag vill inte ha någon hjälp. Det kommer bara bli stressande för mig, det är redan nu stressande. Jag får redan nu panik och börjar gråta. De första veckorna är ju till för att man ska lära känna sitt barn i lugn och ro!
Mamma sa att dom kunde bo hos henne men dom kommer ju ändå vara här hela dagarna. Karln verkar inte heller förstå. Och jag förstår att han vill att de ska komma o hälsa på nya barnbarnet. Men jag får bara panik. Förstår oxå att dom inte vill åka upp för bara 2-3 timmar. Men hur ska man lösa det då? Är jag på något vis löjlig eller? Kommer ju få nervsammanbrott om jag ska gå och oroa mig såhär i flera månader.
Mamma säger att det ju är självkart att ingen ska komma och bo hos en första tiden och att man behöver all tid själv. Kanske vore det bäst om de kom på bb. Då kan de va där på besökstiden, någon timma eller vad det är. That´s it!
skriker STOPP
Här måste du stoppa! Portförbjud alla den första tiden.... Du måste stå på dig här, för annars kommer du att ångra dig. Det är jätteviktigt att ni tre får den första tiden för er själva. Släktingarna får bara acceptera att det är du som bestämmer och karln din måste stå på din sida här. Han får inte vela utan stå på sig för din skull....
Släkten kommer att ha all tid i världen sedan, men den första egna tiden kommer aldrig igen....
kramiz på dig
OJOJOJOJOJ!!!!!!!
jag håller med ME HELT OCH FULLT! jag har två små barn och det är JÄTTEVIKTIGT att du och pappan får lära känna barnet FÖRST utan pekpinnar, ett till råd på vägen är att stänga öronen för alla råd du kommer få (man spyr åt det!) och bara lyssna på dem när du ber om dem JÄTTEVIKTIGT! glöm aldrig aldrig att det är DU som är mamman och du känner barnet BÄST (mäktig känsla vill jag lova!)
jag tycker absoult att du ska säga att de får komma på BB´s besökstid eller att dem kan komma upp över en lördag (men inte över natten) när det har gått en vecka eller två!
STOR KRAM! och oroa dig inte för mycket, en mamma har superkrafter hihi
Kan inte påstå att sonnys familj kan hjälpa till på något sätt. Möjligtvis laga mat och städa men det kan ju Sonny göra. För den enda tyvärr som kan ta hand om barnet är du själv, barnet är fullständigt beroende av mamma i början (om man ammar förstås). Stå på dig och säg att de får vänta eller komma upp en liten stund. Man orkar inte med besök i början. Man är totalt slutkörd och det är så mycket känslor som väller fram.
Jag ville visa upp Tor för hela världen, men skulle aldrig ha pallat besök i dagar eller en längre stund. Besök på BB, är en bra grej faktiskt :-)
