Överleva

Ja så var man här igen då. Dax att se hur mycket lön man får och hur mycket räkningar vi har. Vi skulle kunna ha det så bra om det inte vore för detta. Ett år har vi kämpat nu. Det måste ju ta slut snart? Det kan inte finnas mer. Det får inte finnas mer. Vi måste få börja leva nu. Vi gör allt rätt. Kan vi inte börja få valuta för det nu oxå. Finns ju en gräns för hur mycket en människa tål o tror både jag o karln är vid den gränsen nu. Det leder bara till att vi bråkar, är irriterade o det är allmänt spänt. Känner att jag bara sjunker längre o längre ner. Har ingen kraft eller ork till någonting. Gör det jag ska; åker o jobbar, fixar Lucas bur, städar o tvättar. Men är helt tom inombords. Jag o karln hinner aldrig ses ordentligt, ännu en chef som är störd när det gäller lönen. Har vi inte haft nog med det.

Vet inte vad jag ska skriva riktigt. Finns inget sätt jag kan förklara tomrummet på. Mer än att jag går upp i vikt. Antar jag kommer misslyckas ännu en gång. Men nu handlar det bara om att överleva...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0