Vilken fredag

Fredagen började med min överaskning till darlingen. Efter jobbet så körde jag ner till Gbg så jag var där när han åkte till jobbet vid 03.30. Hade aldrig hittat utan min gps som jag köpte häromdagen men till och med med den så fattade jag fel och körde så fel. Men den vänliga lilla damen, som aldrig blir arg för att man kör fel, fixade biffen åt mig och guidade mig till slut rätt. Han blev ganska förvånad oxå. Lite trött var han nog för han fattade inte riktigt vad det var som hände tror jag.



Åkte med han i lastbilen hela dagen. Har ju haft problem med gallan innan men nu fick jag sjukt ont i ryggen. Ungefär i samma höjd som naveln kan man säga, på höger sida. Har haft det tidigare i veckan men har trott att det berott på jobbet. Ibland lyfter man saker som man efteråt kände att man inte orkade med. Fick en omgång på fm någon gång men det gick över. Kom senare på em igen då vi skulle åka hem. Bara det att det slutade aldrig. Så i alla köer genom stan för att ta oss hem eskalerade det bara o tillslut grät jag av smärta där i bilen. Stackars älsklingen som bara kunde sitta bredvid. Han är dock bra på att sitta bredvid. Lugn och ett bra stöd.

Väl i köerna ringde darlingen sjukvårdsupplysningen. Fick prata med en tant som tyckte det lät som vanlig ryggont bara. Fick ett nr till Specialförlossningar på Östra Sjukhuset här i Gbg som tydligen har hand om sånt när man är så långt gången som jag är (fast jag bara kommit hälften). Ringde dit o försökte beskriva hur det varit. Vid det här laget började det lugna ner sig lite. Dom sa att det var lika bra att jag kom in. Så, vi åkte hem med grejerna vi handlat och åkte iväg till östra för att sitta där o vänta. Fick lämna urinprov och ta ett blodprov, de klämde på ryggen och magen. Tyvärr hade ju det gått över vid det här laget. Det bästa hade ju varit om jag kommit in då jag hade så ont så det inte gick att röra mig.

De trodde iaf att det hade antingen med gallsten eller njursten att göra. Tror de hade tänkt att göra en vidare utredning men iom att jag inte är skriven här eller bor här så är det ju ingen idé. Synd, för det är det första stället jag verkligen blivit tagen på allvar.

En sak som är konstig. I skövde på kss säger dom att jag absolut inte får ta något annat än alvedon när jag är gravid. Inte ens ipren eller ibumetin eller nåt sånt. Här i Gbg säger dom att det är helt okej upp till v26. Och att man därefter kan ta det men bara enstaka gånger. Fick iaf med mig några piller som jag ska ta nästa gång jag känner av det.

Så...nu är det väl bara att hoppas på att man kan få ett så starkt anfall att man åker in till akuten hemma. För vore skönt om det blev en utredning av det hela faktiskt. Har inte så ont så ofta. Kanske en gång varje eller varannan vecka. Men jag har känningar nästan varje dag. Känns inte som jag tas på allvar av min barnmorska. Det är vanligt när man är gravid. Så är det bara. Det svaret fick jag inte av någon när jag ringde här i Gbg. Det var bara att komma in.

Aja, sånt är livet. Blev ingen tid till att umgås igår alls. Eller ja, vi satt ju på sjukhuset i två timmar ihop. O åkte bil ihop. Men ingen kvalitetstid direkt. Det ska vi försöka ändra på idag. Nu ska vi ut och handla lite och sen ska vi nog bara va hemma och ta det lugnt och umgås. Va ju därför jag åkte hit. Inte för att få massa anfall o sitta flera timmar i obeskrivliga smärtor.

Ha en härlig lördag. Här i Gbg lyser solen =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0