Barnungar på jobb

Vilket liv man lever. Står inte ut på jobbet längre. Det är ett jävla tjat hela tiden och vissa beter sig som barnungar. Nästan som när ungar är i trotsåldern och vill ha uppmärksamhet. Vuxna människor! Vad är det för fel på folk? De är några stycken och de förstör och förpestar för alla andra. Det är verkligen inte kul att gå till jobbet längre. Varje dag innebär ångest.

Har gråtit en del idag. Fått sms från en vän jag trodde jag kunde berätta allt för. Nu känns det bara som att hon kritiserar mig och tror inte ett dugg på att jag kan ta rätt beslut. Istället för att säga att detta klarar du eller vad som så frågar hon bara gång på gång om jag verkligen gör rätt och om jag verkligen tänkt på detta. Om det verkligen är rätt beslut bla bla. Vi skulle fikat inom det närmsta men jag skickade sms o sa att det får vänta. Känns inte bra längre.

Fick precis telefonsamtal från en kompis. Whiieee...det vankas kräftskiva! Gött! Mums va gott. O så bra sällskap med. Så längesen vi träffades, gänget. Skoj skoj. Såklart händer ju allt samma helg men det löser sig.

Nu blir det snart mat...gott!


Kommentarer
Postat av: Karln

Älskar dig gumman.

Du är det bästa som hänt mig.

Puss <3

2008-09-11 @ 21:30:19
URL: http://sonnystankar.blogg.se/
Postat av: MissyElliot

Tråkigt att det är surt på jobbet. Sååå trist att det finns andra som ställer till det....



Och jag undrar vad det är för en vän du har som inte peppar och hejar på dig. Visst ska vänner vara ärliga och så, men ibland behöver man peppning, inte bli ifågasatt. Stå på dig gumman!

kramiz

2008-09-11 @ 21:51:14
URL: http://missyelliot.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0