Förlossningsberättelse
På söndagen tvättade jag o karln bilen och lite sånt. Kände inte så mycket då heller tyckte jag. Vid 14 åt vi lunch och då började det väl på att komma lite mer. Dock visste jag inte om det bara var förvärkar eller om det var de riktiga värkarna. Vågade väl inte riktigt hoppas. Vi satt och kollade på tv hela dan och jag andades igenom värkarna hållandes Sonny i handen fram till kl 19.30 ungefär. Då hade jag klockat på datorn och det var 3-5 min mellan värkarna. Vi ringde in och de tyckte att jag kunde komma in. Var tvungen att kolla klart på en film som slutade vid 20 men sen åkte vi.
Kom in vid 20.30 och blev undersökt. Hade öppnat mig 5cm. Nu började oxå värkarna bli starkare o starkare. Fick ligga med CTG ett tag. Fick en varm riskudde men den använde jag aldrig. Jag hade bara ont i fram och tyckte den var för tung så det gjorde mer ont än va skönt. Blev sen förflyttad till en förlossningssal. Fick en jättebra barnmorska och hon undrade om jag ville duscha eller nåt. Men det ville jag inte.
Sen satt jag på sängkanten hängandes på en gåstol hela tiden. Bm frågade om jag ville ha någon smärtlindring typ akupunktur eller sterila kvaddlar eller nåt men jag tyckte det gick bra med bara andningen. Kramade sönder Sonnys händer oxå.
Runt 23 så undersökte bm mig igen och så var jag öppen 8cm. Var jag ju tvungen att lägga mig ner och helvete vad mycket ondare värkarna gjorde liggandes än sittandes. Bara en halvtimma senare ville hon ta ett nytt CTG på mig men det ville inte jag. För jag ville inte ligga ner. Istället satte dom nån elektrod på barnets huvud som mätte hjärtljuden. Fick en dosa på magen som skulle mäta mina värkar dock.
Från 8cm till fullt öppen var ju riktigt jobbigt faktiskt. De värkarna var de allra kraftigaste. Dock så kunde jag kontrollera det ganska bra. Både med andningen och med hur jag satt och även hur jag hade benen och så. Fullt öppen blev jag iaf och sen var det ju bara krystvärkarna kvar. De gjorde ju inte ont men de var jobbiga. Jösses vad slut man var efter varje krystande. Tog dock bara ca 40 min för mig att krysta fram det lilla underverket. Värst var ju när huvudet precis skulle ut och eftersom jag varit lite rädd för just det innan så tänkte man ju ännu mer på det.
Ut kom hon ju och jag vet att jag ropade "men det är ju en tjej!". Jag hade ju trott på en pojk, dock hoppats på en tjej. Vilket underbart ögonblick! Kommer aldrig glömma det. Men har en sådan positiv bild av förlossningen och det gick så bra med andningen att jag redan nu, 3 dagar efter kan säga att jag skulle kunna göra om det.
Efter det fick vi umgås med Nova helt på egen hand innan de vägde och mätte henne. Fick sen lite fika. Dock var jag inte ett dugg hungrig trots att jag inte ätit något sen kl 14 typ. Åt dock en macka iaf. Fick gå och duscha och medans jag gjorde det gick Sonny ut i bilen och hämtade väskan med bebiskläder. Jag trodde ju vi skulle få åka hem igen o inte att jag skulle få stanna kvar...haha
Upp på bb efter det och där fick vi ett rum. Skulle försöka sova men var ju helt omöjligt. Sonny sov o Nova sov men jag var klarvaken. En kvart hann jag sova innan Nova vaknade dock... Men på något sätt så har jag inte sovit alls många timmar någon natt. Inte mer trött för det. Undra när det slår tillbaka?!
Ja det var väl det. Vet inte om jag har så mycket mer att berätta. Det gick bara toppenbra allting.
ååh, vad härligt att det gick så bra! Jag unnar dig verkligen en sån positiv upplevelse, du verkar tom ha haft en riktig drömförlossning. Jag har ju drömmen att klara mig på endast andning kvar.
Kan förstå upplevelsen när Nova kom ut. Med Tor fick jag inte en sån övveraskning då jag trodde på pojk men shit vad glad man blir när "önskningen" slår in! :-D
Första natten med Tor så blev han också skrikig. Fast jag kunde lugna rätt bra med bröstet. Det är verkligen fruktansvärt frustrerande när man inte är van med situationen och den där lilla "saken" inte är glad. Det går inte att vila då. och just det, efter förlossningen hade jag också jättesvårt att sova. eller, jo vi slocknade en stund efter men man har ändå nån slags överenergi som man lever på de första dagarna.
Vi vill komma och hälsa på nån dag också, men det blir senare så ni hinner komma in i bebislivet :-) många kramar från oss och njut av den lugna tiden
Åh, vilken härlig förlossningsberättelse. Tack för att du delar den med oss....
kramiz
Nu tror du väl syrran min när hon sa att du skulle klara det galant? Urkrafterna är inte att leka med har jag förstått :) Så du menar att jag missade min lilla gissning på den 12/4 med så lite :) En tös också, jaha, då var det väl jag som ska ha pojken då? :-S Om och när nu det blir :) Vi höres vidare när du landat lite mer. Vi följer bloggen med spänning vet du, hela klanen Svensson :)
Vad skönt att allt gick bra och att du redan kan tänka dig att göra om det.
(Själv var det ett år sen sist och jag är fortfarande livrädd inför nästa gång.)
Men visst är det helt underbart att vara mamma :) och det blir bara bättre och bättre :)
Härlig berättelse :) Visste ju att du skulle klara av det så bra. Sugen på att skriva ner hela min förlossning också. För det har jag nog inte gjort?! Måste kollas ;) Grattis ännu en gång och sikken tur att hon sover på nätterna. Konstigt att ni måste väcka henne och mata. Det sa min Bm att jag inte fick göra. Om hon sov så skulle hon sova. Vad olika alla säger :O
